Sonens discokalas förra året

Som jag sa i ett tidigare inlägg kommer sonens kalas i år, att bli ett killkalas på ett lasergame i Uppsala. han vill ha lasergame-cupcakes...
Ehhh?!? Den nöten får vi knäcka då, tänker jag.

Men förra året hade han ett hejdundrandes discokalas i något som heter Sockenstugan här i Sigtuna. Världens gulligaste och bästa festlokal.
Den förvandlade vi till en discoklubb och bjöd in hela klassen, tjugotre härliga ungar.

Jag förvandlade härligt geggiga kladdkaksmuffins till cupcakes för både tjejer och killar.
Killarna fick turkosa cupcakes med Darth Vader- och Stormtroopers ringar och tjejerna fick Barbie cupcakes.

Jag köpte Barbie-bokmärken med glitter på och laminerade dem.
Det fungerade jättebra och tjejerna fick så klart ta med sig sina bokmärken hem.

Efter flera timmars tung-gung med Michael Jackson, "I will survive", Hits for Kidz och diverse lönlösa försök att få dem att förstå vad "riktig disco" var för något, snacks-pit stop, cupcake-frosseri, limbo, paketöppning, godispåsar och allmänt bus, så var partyt över.

Fast en timme senare kom alla andra kompisar som inte gick i klassen... tio barn till som skulle få precis samma saker som hela klassen fått.

Sen skulle vi städa...

Gud så trötta vi var på kvällen! Men ungefär som en del resonerar med barn om man vill få dem tätt - "man kan ta ett par hundår"-teorin, så ville vi klämma in båda kalasen på en och samma dag.

Alltiallo-mannen som också agerat lekfarbror, dansinstruktör & DJ la upp fötterna på vardargsrumsbordet på kvällen och konstaterade att "nu var det ändå färdigt - nu hade vi underhållit ca trettiofem av Sigtunas alla barn på en och samma dag - och vår son var så glad, så glad."
Nu ville han ha en öl!


:) // Ann