Det är inte klokt!
Och mina smaklökar är inte speciellt stolta över detta. Men faktum kvarstår. En Poptart är vanebildande.
Det är som om de smugit in nikotin eller något liknande, för de första poptarts man smakar ...är inte goda.
De är översockrade, syltiga och lite småtorra och man tänker "herregud, det är bara i USA som detta kan räknas som gott..."
Men man fortsätter i alla fall.
...bara en till.... Och till slut så blir de goda och man ser fram emot att smaka den där varma sylten och lite torra kak-grejen med glasyr på.
Helt galet!
Det är ungefär som när man hör en låt på radio som man avskyr. Verkligen avskyr alltså.
...fast bara tills man blivit hjärntvättad tillräckligt många gånger. Sen börjar man vicka lite på foten när man hör den, och efter en stund ja, då har det plötsligt blivit en helt okej låt som man nynnar med i.
Precis så funkar det med Poptarts.
Man lägger dem i brödrosten. De blir varma, goda och lite lätt gyllne i hörnen.
Det finns ungefär 40 olika smaker... Nä, det vet jag inte men otroligt många smaker. Jag gillar jordgubb bäst. Det finns med eller utan glasyr. Jag tycker att de utan glasyr är pyton.
Så här ser förpackningen ut. Den rymmer 8 st Poptarts.
Bild lånad från www.thegloss.com
Och så här ser de ut i genomskärning:
Bild lånad från www.militarywivessaving.com
Nä, glasyren rinner inte när den blir varm. Den sitter kvar och blir inte ens kladdig.
:) // Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar