Som sina egna!
Tänk er själva.
Att köpa en sån här:
Bild lånad från www.lasseslivs.se
Att pensla den med ägg och hälla på några krossade nötter och skära upp?
Hahahaha, nä, jag fattar inte poängen med det. Antingen har man bakat eller så har man det inte. Det är ju gott i alla fall, liksom.
Men nej då, hon hade absolut inte några problem med att låtsas att det hon serverade var hennes hemgjorda bakverk.
Hon bara log och sa "thank you SO much" när någon sa att det var gott och om någon frågade hur hon hade gjort dem, så blåljög hon folk rakt upp ansiktet och berättade en svävande historia och nämde några oexakta ingredienser.
Ibland hörde jag henne säga att det var ett gammalt familjerecept som hon helst inte gav bort.
What?
Jag fattar fortfarande inte hur hon fixade det där.
Hon ljög verkligen skrämmande enkelt och bra...och hon var fullständigt oberörd över min upprördhet som ofta lät så här:
Hur kan man ljuga sådär...??
Hur vågar man ljuga sådär??
Tänk om någon är allergisk mot något och frågar, och du inte vet om den ingrediensen är där i??
Hon ryckte på axlarna och sa att gällande allergi så är ju alla själva ansvariga för det de stoppar i sig. Hon brukade svara folk som frågade att hon - kanske - hade bakat brevid en öppnad påse jordnötter... och då vågade ju ingen allergiker äta det hon bjöd på i alla fall.
Hon bara suckade över min förfäran och konstaterade att hon var amerikan och jag var svensk.
Du är för ärlig för ditt eget bästa, brukade hon säga.
En del av mig tror faktiskt att hon har rätt.
Jag brukar ibland påminna mig själv om hennes inställning till livet. Den var ganska skön, om än oortodox i vissa fall.
:)
Jag antar att summan av kardemumman är att "alla sätt är bra utom de dåliga"?
-Eller som de säger i USA: "fake it 'til you make it".
:) // Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar