Barbie tårta, prinsesstårta till dotterns fem-årskalas.

Detta är en barbie-tårta, dock-tårta, dollcake, barbie cake eller princess cake... kärt barn har många namn.

Men låt oss börja från början här också.
Allt började med några chokladkakor...

Hmmm, hur skall nu detta bli en klänning?

Ja, ni fattar nu va?









HAHAHAHA, sen tar det stopp!
Med fotografierna alltså.
Jag var så stressad att jag helt enkelt struntade i att fota allt.
Det är första gången jag gör något sånt här, och ...trycket blev kännbart, kan jag säga.

För att förenkla, kan jag berätta hur jag gjorde.

• Jag hade två vanliga, runda chokladbottnar och en i en sockerkaksform. Jag ville göra detta utan en Wilton Wonder Mould, och det klarade jag också!
• Jag skar alla tårtbottnar i flera lager med en lång brödkniv, tog ett smalt glas och tryckte ut hål.
• Sen fyllde jag alla lager med vispad grädde blandat med hallon (och vaniljsocker) och satte sockerkaksformen högst upp (den behövde jag inte göra hål i, den har ju det i alla fall).
• Sen skar jag till formen på själva klänningen med kniv (nästan som modellera).
• Sen gjorde jag frosting (philadelphiaost, smör, citronsaft och florsocker) och gjorde en "crum coat", dvs la ett tunt lager frosting över hela kakan, som fick stelna i kylen. Frosting färgades med Americolor "Fuschia".

So far so good. Detta förberedde jag dagen innan och jag var sååå stolt och kände att jag hade all tid i världen....
Hmmm, det bådar aldrig gott, eller hur?!

Sen kom kalas-dagen. Så jag förberedde frosting i två olika färger, som jag visste att jag skulle ha på kjolen. Jag plastade omsorgfullt in den nyinköpta Barbie-dockan (så att den skulle kunna lekas med efteråt) och lyckades få med mig den höga tårtan och hela konkarongen ner till huset som vi hade hyrt.

...det är nu problemen börjar.

Hade jag varit slug så hade jag gjort färdigt hela tårtan dagen innan. Men jag envisas alltid med att den skall vara så nygjord (och därmed så god) som möjligt, och då vill jag ju göra i ordning den så nära själva serveringstillfället som möjligt.
Big mistake - don't do that.  

För sen springer tiden iväg och man får panik.
Jo! Riktigt panik.
Jag hade till slut bara 20 minuter på mig att få till något.
Så, det blev inte så intrikat och gulligt som jag hade velat. Det blev istället en panik-spritsning. Och jag var orolig för att frostingen skulle falla av själva tårtan.
On top of allt, så hade tårtan "satt" sig och blev mer ihoptryckt än jag förväntade mig, så Mannen sprang ut och lemlästade Barbie. Sågade av benen vid knäskålarna, alltså...
Det visade sig vara ungefär en halv vad för mycket, så Barbies knäskålar fick stå på småkakor för att nå upp...
I tillägg var det så varmt ute att jag fick varva mellan två spritspåsar (jo, jag lärde mig något från när jag och Ewa gjorde Sigtuna IF-tårtan, så detta gick mycket bättre nu, faktiskt).
Himmel och pannkaka, alltså!

Hmm, jag kände mig tvungen att förvarna både barn och föräldrar om den sargade dockan... :)







...ja, ni förstår ju. Med detta i åtanke, så blev jag nöjd med resultatet. Min första 6-lagers tårta.

-Ville jag att den skulle bli finare och mer detaljerad? 
Ja.
-Blev jag tokstressad och bara kletade på enfärgad frosting och lite hjärtformat strössel utan att tänka?
Ja.
-Blev jag nöjd i slutänden i alla fall?
Ja. 

För barnen fick stjärnor i ögonen när jag visade den. Och när man hör det där "åh, va fin den är"-sucken, då blir jag så lycklig, så lycklig. Skit i vad jag tycker, liksom!
Det är ju barnen som räknas, och Dottern var så glad så glad.

God var den också. Nästan som kladdkaka, med hallon och cream cheese frosting. Hello!!

Nästa gång skall jag göra färdigt HELA tårtan dagen innan. Då blir den precis så som jag vill ha den.
Inbillar jag mig, i alla fall.
Hehehehe!

:) // Ann